Avsikten med finter är att lura motståndaren. Man ska få dem att tro en sak men istället göra något annat, och därmed överrumpla motståndarna.

Många tränare försummar att träna finter, då de tror att finter är medfödda. Det kan i och för sig vara korrekt men för att bli bra på att finta måste det tränas.

Finter utförs i många olika former:

Gemensamt för finter är att de delas upp i två separata delar.

Första momentet i finten ska vara så långsam att motståndaren kan uppfatta den och agera därutefter. Görs den för snabbt, blir den inte uppfattad och motståndaren reagerar inte på önskat sätt. Man får då inte den eftersträvade effekten – dvs att får motståndaren att reagera.


Andra delen ska däremot utföras snabbt för att motståndaren inte ska hinna göra sitt motdrag.

Man får dock inte glömma att om motståndaren inte hänger med på första delen av finten så fullföljer man den och avslutar. När finter tränas kan det vara en god idé att låta spelarna själva välja om de vill använda första eller andra delen för att lära dom att reagera på försvararens motåtgärder. Det kräver dock att de har lärt sig finten ordentligt och är förtroliga med den.

Finter är bra i matchsituationer förutsatt att man varierar dom och inte överdrivet använder dem. Kan man bara en fint och använder den hela tiden kommer försvaret snabbt att lära sig den och så är den inte mycket värd.